26.
Betalar varje bussresa till skolan och sedan hem, lyssnar på när Jocke säger "Kan du beskydda mig då?" och fäller några tårar innan jag somnar. Sen om igen nästa dag. Nästa vecka. Nästa månad. Nästa år. Men möjligtvis kanske det blir bättre nästa dag eller dagen efter det för om inte kanske det blir det om två veckor eller en månad eller ett år för någon gång måste det bli bättre och jag måste orka vänta på den vändningen eller hur? ”Vad gör du på dagarna egentligen? Du ser lite deprimerad ut och är så tyst”, säger mamma. ”NEEEEJ JAG ORKAR INTE!!!” skriker jag då och rusar upp till mitt rum likt varje jävla dag. Men nu ska jag fan blogga om allt. Frenetiskt försöker jag hitta på en bra ursäkt till min mentala frånvaro. 1) "Jag har så mycket att ta igen i skolan att jag inte hinner" men jag ljuger för det har jag inte 2) Har så mycket jag vill få skrivet vilket betyder ingen tid att prata "NEJ GÅ UT UR MITT RUM JAG ÄR UPPTAGEN MED VIKTIGA GREJER VILL INTE BLI STÖRD" fast det har jag ju inte bara det att jag inte har något att prata med dem om 3) Verkligheten sjunger med Johnny Pierces röst
I FEEL SO STUPID och
I DON'T HAVE ANY MONEY och jag nickar och håller med. Kortfattat sagt: jag vill egentligen bara sitta ensam och röka på mitt tak och försvinna i ruset.
Stoppar ner engångskameran, mobilladdaren, pennvässaren och ett par kassa 6B-pennor för allvarligt talat är det de enda jag någonsin kommer att behöva. Fyller ryggsäcken halvfull med nödvändigt material för annars väger den för mycket, struntar i att bädda sängen för armarna orkar inte bära upp de två tjocka täckena som ska dölja min nu lite för stora kropp, och inväntar morgondagen som ännu en dag lik alla andra. Och hur det känns? Jag vet inte, känner jag NÅGOT överhuvudtaget längre? Svar: nej.
Och jag vet att ni ber mig blogga mer (inte för att skrya på något sätt) men försök själv att hinna med på twitter, skolarbeten, instagram, vänner, bloggen, familjen, facebook, konserter, tumblr osv osv osv för ni bryr er inte så mycket om hur stressigt mitt liv är. Jag bloggar när jag bloggar.
Sen berättar jag för dig att jag saknar dig klockan 2 på natten för jag vet du är vaken vid den tiden. Skickar en puss och får en tillbaka och jag ler under täcket och allt verkar vara precis så filmiskt. Förutom att du sover 60 mil i från mig och jag fortsätter att fråga mig själv "Varför ska jag sova 10 timmar då när ingen håller om mig? Stör mig genom att snarka? Pussar mig på kinden sekunden innan jag vaknar? Tar tidningen innan mig för att jag duschade länge än vanligt för att lukta sådär gott att du känner lukten när jag kommer in i köket, tittar upp och ler mot mig?" Kan ni ge mig en enda anledning till varför sömn kommer reda ut detta?
25.
Jaha. Nu är det plötsligt november och hösten åker längre och längre bak i kalendern. Period 2 i skolan har tagit sin plats och börjar sakta skaka liv i våra lovvana kroppar. Lyssnar genom album efter album, köper konsertbiljett efter konsertbiljett (Lana Del Rey, Håkan Hellström, Markus Krunegård, The XX, Crystal Castles, de tar aldrig slut!!!!!), sparar varenda jobbpeng och handlar endast av det billigaste märket på Coop. Köper burkcola och smultronsoda en fredagskväll med min bästa vän, tar in pappas tröstande ord "det fixar vi" när jag berättar om alla konsert- och festivalbiljetter jag vill köpa, skriver min önskelista om och om igen för inget tycks passa när jag väl tänker skicka ut kopior till släckten. I min almanacka står det "utskällningssamtal med pappa", "handla fotofilm på NetOnNet" och "fredagsfika" samt "kom ihåg bättre sent än aldrig så lämna engelskaläxan ditt dumma as". Även ett o annat matrecept och tips på 2handaffärer fyllda med krimskrams är nedskrivna i Pense pas bête L'Original. Det är en sådan månad då livet inte riktigt sjunger på den melodin som jag önskar helt enkelt. Mycket behöver ältas men saknar lust och vilje att prata om det, speciellt inte med mamma eller pappa, som för övrligt ber mig var och varannan dag att baka muffins för öka deras chanser till högre lön på jobbet, plugga på matten, städa mitt rum och rengöra atljén från färdigmålade tavlor osv osv osv för jag har redan slutat lyssna. Ser inte fram emot min födelsedag, julbordet/julmiddagen, dagarna innan julafton, presentöppnandet den 24 december klockan 19:03 likt varje år då grannen väljer att komma instigande och låssas vara en tjock man på minst 155 år med en brun säck fullproppad med klappar till mina småkusiner. Inte heller till något som innebär att jag tvingas på ett stort glatt leende och kläder som gör mig obekväm av mina föräldrar för att inte "skämma ut dem inför släckten". Jag tänker hela nätterna på dessa horribla stunder, önskar att tiden antingen går shit fort eller stannar upp helt, för jag ska vara ärlig med er, 2012 är och har varit rätt ok jävligt.
24.
Har lämnat in mina engångskameror, skrivit in i almenackan när jag vill bli full, tittat på månen och rivit sönder och bränt gamla saker. Det känns som att jag äter upp min ångst. Långsamt plågar mig genom kalla eftermiddagar med choklad och repeterar högt ”vem i helvete är jag vad vill jag vad gör jag här ens?” istället för engelskauppsats pch kulturhistoria. Håller ingens hand, kysser ingens läppar, kramar ingens kropp, säger inte "du är min", men vill så gärna. Dagarna går inte snabbare än någonsin och inte som förväntat heller. Vintertiden är inställd, det blir mörkt efter fyra och plötsligt står jag där på busshållplatsen väntandes på 315 hem och fryser igen, med händerna nertryckt i jackfickorna för att spara på den mänskliga värmen.
Nu var det riktigt länge sedan jag bloggade. Mycket än mer har hänt, och inte hänt. Jag har jobbat åtta till halv fyra, blödit från händerna, gråtit, tagit illa upp, messat nätterna ut, panikskakat och saknat så det gjort ont. Sparar pengar till Emmaboda, Hultsfred, Lana Del Rey i väntan på Markus Krunegård och The XX-konserterna.
/ hon & den & det som inte längre andas in syre bara går runt
23.
7 DAYS WKND - jag bad min bror kategorisera det, "electronisk rock" blev svaret. Det fungerar.
22.
När jag vaknar på morgonen och känner solen skina på mitt ansikte,
sträcker jag på mig och gäspar
Det finns så mycket tid jag kan slösa.
För jag behöver allt det där,
så mata mig med din kärlek,
och ta mig genom dagen.
Få mig att tro att du är här, bredvid mig, över mig, i mig.
Jag bryr mig inte om du lurar mig.
Jag vill inte det något annat sätt.
Därför att då skulle jag bara stanna likadan.
När jag vaknar på gryningen,
och dagen är inte långt borta,
och jag ska hitta min väg i ett mörkt rum,
som mina ögon inte kan se igenom.
Någon gjorde mig,
kommer du rädda mig?
Och ta mig genom dagen?
Skämta med mig,
jag bryr mig inte om du inte lyckas, jag skrattar ändå,
för vad du än gör eller säger eller både och, får du mig att le,
så innan du går måste jag få känna,
att du är något mer än drömmar och dimma jag ser.
Därför att överallt jag går,
överallt jag varit,
och överallt jag ska,
vill jag bara gå med dig.
21.
Jag minns den avlägna dansen i månskenet
letande efter min min vän
gräset hade frusit vid sommarnatten
och saxofonensolot jag hörde
det gjorde mig ingenting
tillbaka i huset hördes trummorna och även det gjorde mig ingenting
jag var ensam men hade min vän någonstans
du hade en svart klänning och gick barfota efter att du dansat
fast inte med mig
men jag hade ju min vän så det gjorde mig ingenting
jag vet inte, är inte tillräckligt vuxen
saknade bröst och erfarenhet
nu har jag det
jag vet
den vännen saknar jag än
den avlägsäna dansen vid natten
saknar kanske din klänning och gräset som då var grön
och någon att vara äldre då när du var ung
min vän försvann den natten
så jag frös
du försvann också den natten
hela livet ut
så jag tänker på dig varje gång mina rakblad tar slut.
20.
Det måste ju bara vara
det bästa sättet att avsluta en vecka på
En månad
Ett år
Med något av det godaste och finaste som finns
en himla bra tradition helt enkelt
(ungefär som mellistorsdagarna som man hade på dagis)
att dricka kaffe
dela filt
äta kakor.
Och efter att vi kramats och pussats
hejdå och "Du är min, vi hörs snart"
spelas Standing were you left me på H&M
och helt plötsligt känns hela världen som
ett enda stort sammanträffande.
Andas är det vi gör men ingen av oss lever.
19.
Tittar genom fotografier från mammas kamera. Fotografeier från Cos, tigrar och elefanter, mina föräldras London-resa 1990, skidsemestrar, dataspelande, fester med ölslingor, från mina barnår då jag gick runt i hängslebyxr i jeans, randig tröja, diadem, åt glass. Bilar hit och bilar dit, baywatch-imitationer av pappa och soliga parkhäng. Allt fick en tejpbit ihoprullad på baksidan och upp på den vita väggen som bakgrund. Allt i harmoni. Allt i minne.
18.
17.
[Här ska det stå att jag mår bra. Att jag har det bra. Att livet och världen är bra]
16.
Det var några som hade problem med att komma in på SoundCloud och lyssna på podcasten jag och Linnéa gjorde häromveckan. Här är ett enklare sätt för er att lyssna på den första. Andra ute snart.
15.
Jag är helt överväldigad. Jag burkade intala mig själv att världen var en hemsk plats men allt eftersom tiden gått har jag insett att det är precis tvärtom.
14.
I fredags sov jag hos
Linnéa, gjorde en podcast, lyssnade på cd-spelaren, skrattade och åt fiskbullar. Allt är i perfekt melodi.
13.
höstgos - min fönsterhängspellista som gjordes i början av juli men namnet
höstgos i förtid men allt eftersom hösten kommit har inte bara namnet uppdaterats, utan låtana med
OFWGKTA - känner mig oövervinnelig och övermäktig, bäst som tåg-väntar-musik eller $$-runway-i-skolans-korridorer-musik
12.
Upplever morgon- och eftermiddagssol, läser i metro att
mina dagar kommer vara fyllda med glada människor" men inte märker jag av det, lyssnar så mycket på
detta att man nästan skulle kunna tro att det sensommar igen, men bara nästan för det är ju inget annat som är sig likt. Löven har inte bytt färg än, höstregnet har endast fallit en gång hittills och besöken på konstmuseet tar aldrig slut.
Kvällens att göra lista:
Köpa mat
Skriva recention på Daughter's nya låtar
Top Gear
Packa inför jobbet imorgon
Plugga franska, svenska, engelska, naturkundskap, journalistik och kulturhistoria samt samtidskonst
Blogga x2
11.
Köpte Krunis-biljett. Längtar till 10 november. Packar om och om igen till ingenting. Messar timme efter timme med personer som får mig må bra. Lyssnar på
Albins popcast.
10.
Helgen var dimmig, full med nikotinrus och vinflaskor, Maskinen och Lars Winnerbäck-låtar och dans på parkgräset. Mötte upp
Linnéa och Jessica för att döda tid genom att långfika på Franks Coffee vid Kungsportsplatsen. Diskuterade förhållanden, iphonybatterier, blått lila grönt tumblrhår, tigerkakor och muffins, engångskameror, musik, kvällen innan och kvällen som kommer och om broccolipajer. Sedan vidare till Slottsskogen då tiden försvann för att sedan hittas när vi kom till Kungälvs Busstation klockan 00:22. Halvt nyktra efter en 40 minuters smsbetalad busstur. Förbi Lilla Bommen, Hjalmarbrantings platsen, fortsätta mot Eriksdahl och Stigs Center (där man kan köpa vodky av ryssar för 100 kronor) till Kexsfabriken och Kungälv. Allt för att finna någon slags mening för att inte ge upp.
9.
Sommaren är officiellt slut. 1 september invigs med radiolyssnande och parfymsprutande i mitt rum. Jag har tagit fram min kalender på franska, skrivigt in födelsedagar, påminnselser, prov, konserter, vässar blyertpennor och köper nya ritblock. Jag klipper av mig festivalarmbandet och köper höstsvarta, blankputsade skor. Det är hög tid för ordning. Göra rätt, komma i tid, komma ihåg, vara trevlig. Nytt år i skolan. Logiska tankar istället för känslor. Sömn istället för sena telefonsamtal. Bort med ölen, vinet och jägerflaskorna under sängen och ciggen gömda inuti nattduksbordet, (mamma om du ser det här, glöm det, det finns inte alls) rensa må-bra-lådan, sluta hetsköpa onödiga saker, studera i tid, sluta glömma bort viktiga möten. Men om jag ska vara ärlig är det inte riktigt så jag fungerar.
Jag åker hellre fel med 9:an mot Angered eller med 1:an till Östra Sjukhuset eller med 60 bussen som tar mig långt ifrån min destination. Jag prioriterar hellre 25 kronors chokladmuffins på condeco-cafét framför att komma hem till ensamhet, tystnad och ångestvridningar om nätterna. Jag står hellre på centralstationen och sjunger med till Aprilhimlen än att skriva labbraportlektioner och göra portfolion och somna på soffan. Åka tåg Göteborg C vid 7:29 från Ytterby station eller buss Mölnycke 7:11 och hoppa av vid Brunnsparken, varje dag, varje morgon, varje eftermiddag hem, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka i vad som känns som en evighet i kollektivtrafiken, trots att skolan började för ungefär tre veckor sedan. Jag får stå ut med par som tittar varandra i ögonen, kysser varandras läppar och hållar varandras händer. Jag vill säga att jag egntligen inte bryr mig om dem men egentligen så gör jag det mer än vanligt.
IDAG.
Misshandlat mina ben genom att gå in i bordskanterna i skolan, åka upp och ner på stolarna, bita på pennan av frukstration, äta pannkakor med allt för mycket socker på, planera picnic i Slottskogen men mina närmaste vänner, laddamobilenfika med gammal kompis, komma hem till lagad mat och dricka te i mitt vitklädda rum.
IMOROGN.
Bli full. Glömma allt som tynger mig och säga saker jag aldrig skulle vågat nykter. Gå längst Haga och vissla melodier av Lasse Lidh och Lars Winnerbäck.
8.
De två senaste dagarna jag har vaknat av tonerna regnet skapat på mitt snedfönster, av kylan, av Nu Var Det I Alla Fall Så som väckrignal, av mentions på twitter och av lukten av nybryggt kaffe. Jag tar bussväntarbilder, provar manchesterbyxor, planerar in att bli full första kvällen i septemer, sparar pengar, läser om fenologi, ligger med huvudet utanför sängkanten och tittar upp i taket efter vad som helst. Står i köket och försöker komma på nya idéer till min halvklara bok samtidigt som tevattnet kokar över. AJ PANIK VARMT SPRING DÅ. Skriver brev, fotogaferar i svartvitt, klagar om hur ont jag har i handen, magen, örat, huvudet, låren, hjärtat.
7.
Brev efter brev börjar formas, utan grund och mening. Bäck fylls på om och om igen. Dansar i vardagsrummet med mamma och pappa till Benny Goodmans låtar. Läser ut pocketböcker och dricker upp allt te jag kan få tag på. KIK:ar nätterna ut. Skicker FINNS DET EN FINNS DET FLERA och VARFÖR SKA MAN TÄNKA PÅ NÅGON ANNAN ÄN SIG SJÄLV på Veronica Maggio konsert och träffar på slump vänner jag inte sett på över ett år. Tackar nej till att "festa supa ses i dimman?!"-mess för att titta på film en lördagskväll, äta upp kilovis med onyttigheter och handlar skor för 3000 kronor.
Imorgon börjar mitt jobb föresten. Skall behöva presentera mig som "Therese, utblidad och diplomerad sim- och teknikintruktör för minderåringa för KSS välkommen till din nya grupp" för ~100 barn och minst lika många föräldrar. Kommer behöva bära barn över poolen och låssas som att livet är som allra bäst på simskolan i flera veckor för 85 kronor/h.
