SPACEROOM - allt ifrån atmosfären

De två senaste dagarna jag har vaknat av tonerna regnet skapat på mitt snedfönster, av kylan, av Nu Var Det I Alla Fall Så som väckrignal, av mentions på twitter och av lukten av nybryggt kaffe. Jag tar bussväntarbilder, provar manchesterbyxor, planerar in att bli full första kvällen i septemer, sparar pengar, läser om fenologi, ligger med huvudet utanför sängkanten och tittar upp i taket efter vad som helst. Står i köket och försöker komma på nya idéer till min halvklara bok samtidigt som tevattnet kokar över. AJ PANIK VARMT SPRING DÅ. Skriver brev, fotogaferar i svartvitt, klagar om hur ont jag har i handen, magen, örat, huvudet, låren, hjärtat.

Brev efter brev börjar formas, utan grund och mening. Bäck fylls på om och om igen. Dansar i vardagsrummet med mamma och pappa till Benny Goodmans låtar. Läser ut pocketböcker och dricker upp allt te jag kan få tag på. KIK:ar nätterna ut. Skicker FINNS DET EN FINNS DET FLERA och VARFÖR SKA MAN TÄNKA PÅ NÅGON ANNAN ÄN SIG SJÄLV på Veronica Maggio konsert och träffar på slump vänner jag inte sett på över ett år. Tackar nej till att "festa supa ses i dimman?!"-mess för att titta på film en lördagskväll, äta upp kilovis med onyttigheter och handlar skor för 3000 kronor.

 

Imorgon börjar mitt jobb föresten. Skall behöva presentera mig som "Therese, utblidad och diplomerad sim- och teknikintruktör för minderåringa för KSS välkommen till din nya grupp" för ~100 barn och minst lika många föräldrar. Kommer behöva bära barn över poolen och låssas som att livet är som allra bäst på simskolan i flera veckor för 85 kronor/h.

Nu tycker jag ändå att sommaren är slut. Det kalla höstregnet föll över Göteborgs gator i x-antal timmar idag, mamma har tagit upp stickandet igen och jag har börjat läsa något annat än pocketböcker. Jag dricker floder av svartkaffe för att få energi under eftermiddagarna, tittar frenetiskt i varenda second hand-affär efter en varmare jacka som inte får mig att se ytterligare mindre ut och går längst Haga, Andra- och Tredje Långgatan, Vasa Viktoriagatan, Valand och till Avenyn och tillbaka och sjunger (jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din och mitt hjärtas hemlighet, du finns här inom mig, alltid). Går på utställningar med skolan om nutida- och samtidskonst och försöker skriva rapporter men orden tycks inte fungera. Drömmer mig endast bort om att få sova hud mot hud med någon jag tycker om och inte tycka det är så jävla svårt att leva själv.

Inte förrän skolan var över för idag och efter min pappas påminnelse fan, nu går du i tvåan Therese, du börjar bli stor kunde jag greppa att jag börjat skolan igen. Möta klasskamraterna och uppdatera varandra på vad som hänt under sommaren samtidigt som alla sitter samlade i resturangen F vid Järntorget och äter gårdagens ris med korvsråganof och lasagne. Skratta och nästan sätta vatten i halsen för att behöva säga jo, jag var rätt full där hehe därför ser jag lite borta ut hehe på de flesta av alla bilderna från sommaren. Få visa upp sigerade papperstallrikar, nyinköpta cd-skivor och rökiga festivalbilder på bröst.

 

Idag var dagen då jag hade planerat i almenackan att lyssna på detta efter skolan, dricka kaffe alternativt chaite vid fönstret och inviga hösten, men det är fortfarande tjugo grader varmt ute så det gick åt skogen och nu vill jag inte det längre. Istället väljer jag att sitta på mitt golv, ladda ner filmer, plandera mitt sparande inför höst/vinter och 2013, lyssna på det här och äta (mycket fula) avokadomackor och dricka apelsinjuise i någon kopp jag snodde från IKEAs café i sjuan. Sittdansar gör jag också.

Det finns väldigt mycket som är bra med hösten. Alla tusen tända ljus, kyssar, flitar, fönsterhäng, regn, höstkläder och tjocka tröjor, handla allt från resväskor till glaskoppar på second hand, ligga bland flera täcken, mogrongos, varma famnar och choklad i stora koppar, läsa kulturhistoria i skolan och gå på museeum, brevskrivande, tedrickande, pocketläsande och all musik att lyssna på. Som James Blake, Bon Iver, Ben Howard, Frank Ocean, Lars Winnerbäck, The Tallest Man On Earth, Fink, Kent (självklart!!!!) till exempel. Dessutom att bloggarna slutar svämma över av suddiga festivalbilder från engångskamerorna är också rätt trevligt. Mer fotografier på gula löv och gråa himlar, cafémys, bussresor till mormor eller morfar, filmkvällar och graffittinätter.

 

Det är också snart dags för Popaganda, troligtvis årets sista festival, men eftersom jag varken har pengar eller tillåtelse att åka dit tänker jag istället koppla bort och besöka något zoo, titta på actionfilmer vars slut ser ungefär likadana ut, titta på kaniner, köpa tepåsar från England, internetspana och söka upp saker på eBay jag vill köpa. Jag är rätt avundsjuk på de som ska på årets Popaganda. Jag vill också vara de som sitter utanför coop med någon äcklig pastasallad i väntan på några timmars hoppande och skrikande. Faktiskt.

"Men du är bara 10 år"

"Men du är bara 15 år"

"Men du är bara 17 år" 

När slutar det? 

Jag hade lagt ner och givit upp varenda plan jag någonsin haft och varken mina framgångar eller motgångar kändes inte längre i kroppen. Jag hade soppat det onda och det goda under mattan utanför mitt rum för att mitt liv hade tagit walk-over och jag ville bara ta time-out's från verkligheten hela tiden. Jag lurade folk att jag mådde bra vilket resulterade i att om jag inte skrev eller målade det jag aldrig sa väcktes förlamande ångest. Så skapades bloggen. Av tårar och skrik, bråk och panik. Men det är slut med det nu. Alla tidigare inlägg är raderade på grund av att de var ytterligare ett spår av alla hemska dagar. Jag nådde botten. Nu börjar jag om.