Det finns väldigt mycket som är bra med hösten. Alla tusen tända ljus, kyssar, flitar, fönsterhäng, regn, höstkläder och tjocka tröjor, handla allt från resväskor till glaskoppar på second hand, ligga bland flera täcken, mogrongos, varma famnar och choklad i stora koppar, läsa kulturhistoria i skolan och gå på museeum, brevskrivande, tedrickande, pocketläsande och all musik att lyssna på. Som James Blake, Bon Iver, Ben Howard, Frank Ocean, Lars Winnerbäck, The Tallest Man On Earth, Fink, Kent (självklart!!!!) till exempel. Dessutom att bloggarna slutar svämma över av suddiga festivalbilder från engångskamerorna är också rätt trevligt. Mer fotografier på gula löv och gråa himlar, cafémys, bussresor till mormor eller morfar, filmkvällar och graffittinätter.

 

Det är också snart dags för Popaganda, troligtvis årets sista festival, men eftersom jag varken har pengar eller tillåtelse att åka dit tänker jag istället koppla bort och besöka något zoo, titta på actionfilmer vars slut ser ungefär likadana ut, titta på kaniner, köpa tepåsar från England, internetspana och söka upp saker på eBay jag vill köpa. Jag är rätt avundsjuk på de som ska på årets Popaganda. Jag vill också vara de som sitter utanför coop med någon äcklig pastasallad i väntan på några timmars hoppande och skrikande. Faktiskt.